| {{ 'ml-lesson-number-slides' | message : article.intro.bblockCount }} |
| {{ 'ml-lesson-number-exercises' | message : article.intro.exerciseCount }} |
| {{ 'ml-lesson-time-estimation' | message }} |
För att ett algebraiskt uttryck ska vara ett polynom måste alla exponenter på variablerna vara positiva heltal, alla koefficienter vara reella och uttrycket måste vara definierat för alla x.
D är inte heller ett polynom. Det går visserligen att förenkla till 2x3, vilket är ett polynom, men då har man inte tagit hänsyn till att x=0. Om x=0 får man nämligen nolldivision vilket innebär att uttrycket blir odefinierat. Uttrycket är då inte definierat för alla x och är därför inte ett polynom.
Polynom | Uttryck | Grad |
---|---|---|
E | 2x8+5x+1 | 8 |
F | 6x−310 | 1 |
När två polynom p(x) och q(x) adderas, subtraheras eller multipliceras blir resultatet ett nytt polynom h(x) med ett gradtal som beror på ursprungspolynomen.
Sätt in uttryck
Omarrangera termer
Förenkla termer
Sätt in uttryck
Multiplicera parenteser
Multiplicera faktorer
ab⋅ac=ab+c
Förenkla termer
Omarrangera termer
Man får ett tredjegradspolynom som resultat, vilket stämmer med regeln eftersom 1+2=3.
a2−b2=(a+b)(a−b)
På motsvarande sätt kan man använda första och andra kvadreringsregeln baklänges för att faktorisera vissa andragradspolynom.
a2+2ab+b2=(a+b)2
a2−2ab+b2=(a−b)2
Skriv polynomet x3+2x2+x på faktorform.
Dela upp i faktorer
Skriv som potens
Faktorisera med första kvadreringsregeln
På faktorform kan alltså polynomet skrivas som x(x+1)2.